torsdag 19 mars 2009

Spelsugen...

Uppvuxen som jag är i frikyrkan har jag spenderat större delen av min tonårstid med att spela spel av alla de slag och former. Istället för att vara ute och testa alkohol och få min första fylla när jag var 14 så var jag istället utomhus någonstans i natten och lekte norsk mörkerkurragömma. Norsk mörkerkurragömma innebär att en person gömmer sig och alla andra letar. Detta blir ju då extra intressant när det är mörkt och man inte ser alla gömmor och hålor utan man får ge sig ner i dem istället. Detta var härdande för en mörkrädd tonårstjej vill jag lova! SJUKT kul hade vi i alla fall. Och det var inte bara norsk mörkerkurragömma utan det var lekar av alla de slag. Catch the flag var en favorit, likaså maffia, vanlig mörkerkurragömma.

På tal om maffia så minns jag den gången när jag hade blivit så bra på att resonera bort alla i maffia att det bara var jag kvar... Hade glömt bort att det var jag som var maffia. Inte världshistoriens smartaste drag. Eller den gången Anna tog självmord!! HAHA! Det var ju det bästa, hon insåg att hon var upptäckt som maffia och dödade alltså sig själv i nästa omgång. Inte ett helt genomtänkt drag kanske då staden ju vann då i alla fall. Men allvarligt talat blev jag GRYM på maffia. I vårt ungdomsgäng kände vi varandra så otroligt väl så till slut kunde vi direkt avgöra vem som var maffia bara genom att fråga dem och kolla på deras reaktioner. Cissi var alltid utdömd om jag eller susanna var med i leken. Hon kunde aldrig ljuga för oss lilla cissi. :) Om man inte lyckades komma på vem det var som var maffia genom denna metoden kunde man alltid rösta ut Jonas då han faktiskt var maffia 9 fall av 10. Jag vet att du inte tror mig här men det var så! Helt galet.

Men det var inte bara spel som engagerade oss till att springa omkring som spelades under min tonårsperiod. Blitz var högst populärt också. Detta spel spelades till långt in på nätterna. Till slut brukade vi köra med "först till 500 poäng vinner". (Jämför detta med att i vanliga fall är det först till 50 poäng som gäller.) Jag minns så väl den kvällen då vi fick Carl-Oscar som kommentator till spelet och Blitz-poängen helt plötsligt blev hur många Målillabor som vi lyckades frälsa. Jag har aldrig någonsin skrattat så mycket som jag gjorde den kvällen. Hade träningsvärk i magen i flera dagar efteråt. :)

Men det ultimata spelet är nog ändå King Mao... King Mao introducerades för mig under min tid på Bibelskola i England. Spelmanin bland kristna människor sträcker sig alltså över hela världen. King Mao är kortspelet där spelarna själva hittar på reglerna. Vilka regler som helst alltså. Spelarna får inte prata under spelets gång utan reglerna implementeras endast genom att straffkort delas ut när någon spelar fel. Detta spel ger ofta upphov till mindre slagsmål, speciellt om det finns en "mao-nazi" med i spelet som älskar att dela ut straffkort. ;) Bästa versionen jag har spelat av det här spelet var när någon bestämde en regel för ett kort som innebar att varje gång det kortet spelades var man tvungen att ställa sig upp och skrika "Rob Whittaker is a stud". (Rob Whittaker var vår rektor på Bibelskolan...) Intressant regel alltså.

Den sorgliga delen i det här inlägget är då att jag numera aldrig hittar någon som vill spela med mig. Ingen som förstår att spela spel ju faktiskt är en av de roligaste aktiviteterna som finns i den här världen. Men om jag hittar någon så ska jag spela rappakalja, twister och king mao! Så om du är en sådan som gillar att spela spel, säg till mig så kan vi ha the night of a lifetime. I promise.

Adieu.

Inga kommentarer: