lördag 21 mars 2009

Etik is the hardest thing

Som student på ett socionomprogram med inriktning mot etik och livsåskådning så blir självklart etik en naturlig del i all undervisning.

Och det är så svårt. Jag har, som nämnt tidigare i bloggen, ofta lätt för att se två sidor av alla argumentationer. Detta resulterar i att jag ofta brukar diskutera saker med andra människor utan att egentligen ha en riktig åsikt i frågan, jag problematiserar ofta bara frågeställningen. Dock har jag under utbildningens gång många gånger blivit överraskad av mig själv då jag finner mig själv faktiskt ta starka ståndpunkter i etiska frågor som jag inte ens visste att jag hade reflekterat över.

Etik är en så otroligt stor del av socialt arbete att det aldrig går att undvika de frågorna och det är också en av orsakerna till att vår professor Bengt Börjesson brukar välkomna oss till "världens svåraste arbete". :)

Hur ska man kombinera vår kamp för jämställdhet i samhället med respekt för att andra människor ska få behålla sina kulturer och traditioner? Hur ska vi socialarbetare kunna kombinera en vilja och en önskan om en stödjande relation till våra klienter med de krav som kommer från samhällets sida vid en kontakt med socialtjänsten? Varför kan inte socialt arbete vara helt kravlöst? Jo, därför att motkraven måste finnas för att skydda klienternas integritet och självbestämmande. Att ta ifrån en klient tron att de själva kan och måste ha ansvar för sitt eget liv är en otrolig kränkning av dennes integritet.

Har vi rätt att tvångsomhänderta en missbrukare då det är fara för dennes liv? Vad har samhället för rätt att bestämma över en annan persons liv? Vad har vi för rätt att tvinga någon att överleva? Bör det få finnas passiv dödshjälp eller kanske till och med aktiv dödshjälp? Att göra passiv dödshjälp olagligt innebär att det blir ett måste för en person att fortsätta leva genom maskiner även när denne någon hade dött utan dem.

Är inte det den ultimata kränkningen av en persons integritet? Att man inte ens längre har självbestämmande att säga att man inte vill leva längre utan hålls vid liv mot sin vilja? Är dödsstraff godtagbart? Tala om att leka Gud. Ska samhället verkligen få ha rätt att bestämma vilka som lever och vilka som dör? Jag tycker inte det. Vad tycker du?

Inga kommentarer: