tisdag 29 september 2009

Var bara tvungen...



Var bara tvungen att lägga upp den här också och visa. Från Säsong 5. Återigen Mia Michaels. I-N-CREDIBLE. Jag säger bara det. Mia Michaels. Dans. Förmedling av känslor. A-M-AZING. En bild säger mer än tusen ord men en dans säger allt...

They don't really care about us..




Jag har väl egentligen aldrig riktigt varit ett fan av Michael Jackson. Jag har mest följt hans resa genom livet med en klump i magen och hoppats av hela mitt hjärta att han någonsin skulle finna sig tillfreds i livet. Jag undrar så vad som försiggick inne i Michael Jackson. Jag tror inte att han mådde bra någonstans. En vuxen man som försöker återuppleva sin barndom för att han tvingades vara vuxen som barn. Michael Jackson är ett otroligt talande exempel på att det vi läser om faktiskt är så betydelsefullt. Barndomen är otroligt viktig.

Som sagt, jag har egentligen inte riktigt varit ett fan av MJ men jag lyckades snubbla över den här videoversionen av They don't really care about us och jag tycker den är så otroligt talande. Speciellt eftersom jag har både en och två åsikter om det amerikanska rättssystemet och samhällssystem. Tillbakablicken på MJ's liv gör ju att man reflekterar över om det inte även finns en djupare, mer personlig mening bakom denna låten... They don't really care about us är faktiskt en av mina nya favoritlåtar nu. Den lyckades han med MJ.

Why I love dancing...



Säsong 4 tror jag det var på So you think you can dance. Världens bästa realityprogram. Snälla svenska folket, stäng av puckade hollywoodfruar och vilket skräp det nu kan vara på tv och logga in på www.surfthechannel.com och kolla in det här programmet. Dansarna får en att tappa andan, att gråta, att skratta, att känna, att bli frustrerad för att man själv inte har dansat sedan man var fem år... Och just den här koreografen... Åh... Speechless. Hon är så grym!! Mia Michaels. Som gör dans till så, så mycket mer än bara rörelser och rytmer och taktslag.

måndag 21 september 2009

onsdag 16 september 2009

Inte det lättaste att fota...








Alla ni som någonsin har försökt att fota en helikopterövning ute på vatten i mörker vet att det inte är lätt... Båten gungar upp och ner, kameran vill samtidigt ha en slutartid på ungefär sex sekunder för att överhuvudtaget kunna få in något ljus, helikoptern skapar ett stort moln med vatten för att roterbladen blåser helt enkelt... Det är kolsvart, det är blött, man rör sig kraftigt och det går snabbt. Allt i allt inte helt ultimata förhållanden för att försöka få coola bilder. Detta är vad jag fick.

Hemma hos mig.





söndag 13 september 2009

...och störst av dem är kärleken.



kolla det här klippet. En gång i min tidiga ungdomstid hade jag en person som skrev obscena mail till mig. Han hade hittat min adress på någon communitysida eller nåt. Hur som, han skrev obscena mail till mig och jag svarade med typ samma attityd som denna pastor. Typ "Gud välsigna dig" och struntade i hans kommentarer och brukade istället fråga hur han mådde och vad som pågick i hans liv. Hans mail blev värre och värre och han skrev riktigt äckliga kommentarer till slut faktiskt. Tills till slut en dag han bara lade av helt och började svara helt normalt och berätta om sig själv och vad han gjorde och hur han mådde och började fråga mig om min tro och vem Gud var. Det var mäktigt. Jag vet att det inte är alls samma situation och att den här pastorn var tusen gånger mer utsatt än mig men jag tycker bara det visar på Guds enorma storhet. Han kan påverka människor både i det lilla och det stora bara vi låter Honom använda oss som Hans verktyg och visar på Hans kärlek och förlåtelse för alla. Hur många av oss som kallar oss kristna skulle egentligen ha haft den styrkan och den kärleken som denna pastorn hade? Men den här pastorn ger mig hopp att det kristna samhället ändå kan kliva in som det icke-dömande, förlåtande, kärleksfulla samhälle det är meningen att vi ska vara. Inte det dömande samhälle som världen ser oss som och som vi i ärlighetens namn tyvärr ofta är.

torsdag 10 september 2009

hört på pendeltåget.

Samtal mellan två flickor, uppskattad ålder 14-15 år.

(x antal fnisserattacker)
- jag vet inte vad det är med mig. Känns precis som att jag är full! *fniss*Jag brukar alltid bli sån här när jag är full! *fniss*

- Imorgon ska jag ha suparfest hemma hos mig! Öh, jocke! Vill du komma på suparfest hos mig imorgon? (Jocke svarar nej tack, jag dricker inte.)

- åh men du kan ju få komma ändå. Fast alla andra kommer vara packade i och för sig... *fniss* Jag kommer däcka på golvet först. Jag och min pojkvän! *FNISS*

Lite senare i samtalet...

- alla andra får bli fulla med min pojkvän men inte jag!

- men du får väl bli full med honom mellan 12 och 2 då. Då kan ni ju bli fulla tillsammans.

Rälsen satt fortfarande kvar i munnen på de här tjejerna. De var inte gamla. Och vart och vartannat ord som kom ur deras mun rörde antingen att supa, att däcka, suparfest, att vara full etc. Något är fel i samhället när det är så här 14-15-åriga tjejer planerar att tillbringa sina fredagskvällar.

Det kommer ju inte direkt som någon överraskning för mig att supandet har gått ner i åldrarna, undersökning på undersökning visar på samma resultat.

Men det är fel! Och jag säger det igen. Sverige behöver förändra sin alkoholpolitik. Sverige behöver börja arbeta för en ny attityd gentemot alkohol. Alkohol är en beroendeframkallande substans som ligger bakom en majoritet av alla våldsbrott i vårt land och ändå är det ingen som gör något. 14-15 åringar super sig fulla och däckar varje fredagskväll för att de är vad de får lära sig är normalt!

Är regeringen rädda för att en massdepression skulle bryta ut i sveriges avlånga land om svenskarna inte fick sin dyrbara glädjesubstans??

Det är dags att sveriges vuxna kliver in och tar sin roll som förebilder för alla dessa tonåringar som inte förstår vad de gör. För alla tonåringar som hamnar i situationer de inte på långa vägar är redo för ännu. För alla 13-14 åringar som har sin sexdebut en lördagsnatt bland spyor och flaskor.

Jag är ledsen om jag låter hård men det är den unga generationen som får lida för att svenska folkets ansvarslösa vuxna inte klarar av att kliva in och visa att de vågar säga nej till akohol.

Problemet är att de vuxna är precis lika rädda som tonåringarna att de inte ska passa in i gänget.