Varför jag älskar hösten.
- oändliga mängder äppelpaj med massa vaniljsås.
- äppelmos.
- lingondricka och rårörda lingon.
- torka äpplen och rådjurskött.
- vackra löv som man kan pyssla med till lägenheten.
- Kylan. Man får sätta på sig raggsockor, handledsvärmare, sjalar, varma koftor och filtar. Mys.
- man kan dricka te i stora muggar och värma händerna.
- att diska blir dagens höjdpunkt då man kan hålla sina frusna fingrar under varmt, varmt rinnande vatten.
- man kan åka och simma tidigt en ruskig höstmorgon och sitta i bastun och njuta och komma ut i regnet uppiggad och redo att möta dagen.
- man kan ge sig ut och springa närhelst under dagen utan att bekymra sig för att det är för varmt.
- man får använda alla sina gore-tex-vattentäta-andas-bra-fina kläder.
- allting saktar ner och förbereder sig för vinterdvala. Naturen, djuren, människor.
- Man kan börja förbereda för allt pyssel man ska hinna med till julen och börja samla på sig inslagningspapper och börja skriva julklappslistor. (För andra, inte för mig.)
- filmkvällar.
- filmhelger.
- bio mitt i veckan.
Hur kan någon INTE älska hösten? Jag bara undrar.
tisdag 20 oktober 2009
måndag 19 oktober 2009
Ord som inte finns.
Kära broderns vackra flickvän länkade till en blogg som jag dök in på för en stund sedan. Och jag fastnade. Och jag slutade andas.
Denna tjejen är 21 år år gammal och bor i centralafrikanska republiken (rätta mig om jag har fel) och skriver om sitt liv där. Och det är sådana ljusår ifrån vårt svenska, bekväma liv att jag inte förstår det. Jag kan inte tro det. I mitt huvud är detta en surrealistisk verklighet. Hon skriver i sitt senaste inlägg om hennes kamp för att rädda hennes döende anställda. Kampen för att hitta en läkare som är villig att jobba på en söndag. Hur hon själv får sätta i dropp i armen på honom för att läkaren vägrar göra en sköterskas jobb. Hur hon får frågan om hon är villig att betala extra för en ren nål vid blodprovstagningen. Och den här världen är så främmande för mig... Jag har läst om den. Jag har läst freds- och utveckling. Jag har läst om inbördeskrig, barnsoldater som tvingas våldta sina egna mödrar, folkmord, fattigdom. Jag har sett programen på tv som talar om det tredje världskrig som utspelar sig i Afrika. Men jag har ändå aldrig riktigt fattat det förrän nu. Förrän denna tjejen tar mig med sig in i sin verklighet. Sin vardag som består av oro, inbördeskrig och ytterlig korruption. Men ändå beskriver hon hur lycklig hon är där. Hur hon älskar landet.
Jag skäms när jag sitter här i min varma, bekväma lägenhet och middagen varm i min mage och med ganska trygg visshet att på akuten finns en läkare med rena nålar som kan ta hand om mig om jag blir sjuk. Jag skäms inför Gud. Hur kan vi låta hans skapelse lida på det här sättet? Hur kan vi inte ta bättre hand om varandra? Och hur, HUR, ska vi göra för att folket i Afrika ska slippa lida? Var det något jag lärde mig under mitt år i Växjö så var det att det inte finns något svar på den frågan. Det finns tusen orsaker och tusen gånger så många misslyckade försök att vända på situationen för Afrikas folk. HUR, Gud, ska vi göra? Vad KAN vi göra? Kommer det en dag inom en snar framtid när klimatförändringar och krig kommer välta denna världen? Temperaturen stiger och folk lider. Och vi sitter på våra tjocka rumpor och klagar över att våra bilar inte går snabbt nog, att våra tv-skärmar inte är stora nog samtidigt som Gud gråter över de miljoner människor som lider i hans skapelse.
Denna tjejen är 21 år år gammal och bor i centralafrikanska republiken (rätta mig om jag har fel) och skriver om sitt liv där. Och det är sådana ljusår ifrån vårt svenska, bekväma liv att jag inte förstår det. Jag kan inte tro det. I mitt huvud är detta en surrealistisk verklighet. Hon skriver i sitt senaste inlägg om hennes kamp för att rädda hennes döende anställda. Kampen för att hitta en läkare som är villig att jobba på en söndag. Hur hon själv får sätta i dropp i armen på honom för att läkaren vägrar göra en sköterskas jobb. Hur hon får frågan om hon är villig att betala extra för en ren nål vid blodprovstagningen. Och den här världen är så främmande för mig... Jag har läst om den. Jag har läst freds- och utveckling. Jag har läst om inbördeskrig, barnsoldater som tvingas våldta sina egna mödrar, folkmord, fattigdom. Jag har sett programen på tv som talar om det tredje världskrig som utspelar sig i Afrika. Men jag har ändå aldrig riktigt fattat det förrän nu. Förrän denna tjejen tar mig med sig in i sin verklighet. Sin vardag som består av oro, inbördeskrig och ytterlig korruption. Men ändå beskriver hon hur lycklig hon är där. Hur hon älskar landet.
Jag skäms när jag sitter här i min varma, bekväma lägenhet och middagen varm i min mage och med ganska trygg visshet att på akuten finns en läkare med rena nålar som kan ta hand om mig om jag blir sjuk. Jag skäms inför Gud. Hur kan vi låta hans skapelse lida på det här sättet? Hur kan vi inte ta bättre hand om varandra? Och hur, HUR, ska vi göra för att folket i Afrika ska slippa lida? Var det något jag lärde mig under mitt år i Växjö så var det att det inte finns något svar på den frågan. Det finns tusen orsaker och tusen gånger så många misslyckade försök att vända på situationen för Afrikas folk. HUR, Gud, ska vi göra? Vad KAN vi göra? Kommer det en dag inom en snar framtid när klimatförändringar och krig kommer välta denna världen? Temperaturen stiger och folk lider. Och vi sitter på våra tjocka rumpor och klagar över att våra bilar inte går snabbt nog, att våra tv-skärmar inte är stora nog samtidigt som Gud gråter över de miljoner människor som lider i hans skapelse.
söndag 11 oktober 2009
Cykeltur vid havet i skymningen.
Tog min cykel och åkte en runda runt ringvägen i Nynäshamn igår kväll. Havet var helt spegelblankt och det var bara jag och någon enstaka hundägare som var ute vid den tiden på kvällen. Underbart.
fredag 9 oktober 2009
tio sanningar om mig.
Hittade den här grejen på en blogg och det kunde ju vara intressant tycker jag. Kanske mest för mig iofs. :) Man ska berätta tio sanningar om sig själv helt enkelt.
1. Jag HATAR dammsugare. De är högljudda, de är i vägen, de tar plats och de har en sladd som fastnar överallt! Hellre sopar jag hela min lägenhet för hand. (Kanske hör till sin plats att påpeka att jag inte har en 10-rumsvilla utan en liten etta på 25 kvadrat men ändå. )
2. Jag önskar att jag hade en passionerad hobby. Jag har massa små hobbys som jag tycker är roliga emellanåt men jag har inte riktigt något som jag verkligen brinner för. Tyvärr.
3. Jag beundrar min mormor och min bortgångne farmor för alla de saker de kunde göra som jag inte har någon aning om. Typ brodera och sticka tröjor och göra god sås. Och sånt. Sånt som dagens ungdomar inte direkt får lära sig.
4. Jag manglar alla mina lakan och kökshanddukar. Har en gång spenderat 4 timmar i sträck i tvättstugan görandes diverse utstrykningar och utmanglingar.
5. Jag älskar snö. Ju mer snö och ju kallare väder desto bättre.
6. Min favoritårstid är hösten. Finns det något bättre än en klar, krispig höstmorgon i oktober...?
7. Jag önskar jag vore modigare. Finns så mycket spännande saker jag skulle vilja göra som jag helt enkelt inte... vågar. Som forsränning, fallskärmshoppning och regnskogsexpeditioner (Har ni någon aning om hur mycket spindlar och ormar det finns i en regnskog?!).
8. Jag lärde mig dricka te för att jag skulle flytta till england och tänkte att det var obligatoriskt.
9. Jag hatar engelskt te. Engelsmännen kan inte göra gott te. Mor och far fick skicka gott, svenskt te till mig.
10. Jag har en dröm om att en dag kunna springa ett maraton. Eller ett triathlon. Eller ens en halvmara för den delen.
1. Jag HATAR dammsugare. De är högljudda, de är i vägen, de tar plats och de har en sladd som fastnar överallt! Hellre sopar jag hela min lägenhet för hand. (Kanske hör till sin plats att påpeka att jag inte har en 10-rumsvilla utan en liten etta på 25 kvadrat men ändå. )
2. Jag önskar att jag hade en passionerad hobby. Jag har massa små hobbys som jag tycker är roliga emellanåt men jag har inte riktigt något som jag verkligen brinner för. Tyvärr.
3. Jag beundrar min mormor och min bortgångne farmor för alla de saker de kunde göra som jag inte har någon aning om. Typ brodera och sticka tröjor och göra god sås. Och sånt. Sånt som dagens ungdomar inte direkt får lära sig.
4. Jag manglar alla mina lakan och kökshanddukar. Har en gång spenderat 4 timmar i sträck i tvättstugan görandes diverse utstrykningar och utmanglingar.
5. Jag älskar snö. Ju mer snö och ju kallare väder desto bättre.
6. Min favoritårstid är hösten. Finns det något bättre än en klar, krispig höstmorgon i oktober...?
7. Jag önskar jag vore modigare. Finns så mycket spännande saker jag skulle vilja göra som jag helt enkelt inte... vågar. Som forsränning, fallskärmshoppning och regnskogsexpeditioner (Har ni någon aning om hur mycket spindlar och ormar det finns i en regnskog?!).
8. Jag lärde mig dricka te för att jag skulle flytta till england och tänkte att det var obligatoriskt.
9. Jag hatar engelskt te. Engelsmännen kan inte göra gott te. Mor och far fick skicka gott, svenskt te till mig.
10. Jag har en dröm om att en dag kunna springa ett maraton. Eller ett triathlon. Eller ens en halvmara för den delen.
tisdag 6 oktober 2009
Lite resultat blev det i alla fall från Ullared.
Var väldigt nöjd med mina m&m påsar. 4 för 10 kr. Tills jag kom hem och såg att de går ut om tre veckor. Så nu blir det till att frossa m&m's...!
söndag 4 oktober 2009
Ullared. Jag säger då det.
Var i Ullared igår. Det är alltid lika spännande att komma till Ullared. Varje gång har man förträngt hur mycket köptokiga tanter denna butik kan hålla. Och tro mig, det är många. Så sjukt många. Det som syns i alla dessa köptokiga, smågalna, rödspruckna ögon är att det finns så mycket att köpa och så lite plats att göra det på! Små bräckliga tanter kör på hälarna på andra bräckliga små tanter för att komma fram först till fryspås-avdelningen där fryspås-paketen försvinner för ungefär 10 kr dussinet.
Ullared är en kultur i sig. Och varje gång jag åker därifrån är jag ganska säker på att jag aldrig kommer åka dit igen. Som min kära vän utbrast; Ullared är ungefär som att föda barn, man glömmer hela tiden bort hur ont det gör och snart är man där igen. Det roliga är att min käre karl är mycket mer engagerad i hela Ullaredkulturen än vad jag är. Han är där inne och kör runt med vagn, kör på hälarna på små, bräckliga tanter och rusar runt i största allmänhet för att få tag på alla saker mellan himmel och jord. Jag står stilla och håller hårt i vagnen så att inte någon liten, bräcklig tant ska komma och sno alla våra saker och försöker göra mig och den 8 kubik stora vagnen så små som möjliga för att jag inte ska få fler vassa armbågar i sidorna eller söta små tanter som ryter åt mig för att jag står i vägen för kalsongerna de ska köpa till sina lyckliga makar. U gotta love Ullared. Jag gav upp hela min Ullarederfarenhet efter ungefär en halvtimme, då försökte jag övertala E. att vi skulle betala, gå ut och komma tillbaka in igen med kanske en liten korg istället för med 2 fördärvade vagn-åbäken som vi inte kom någonstans med. E. tog då istället tag i fronten på min vagn och drog iväg rätt igenom alla bräckliga, små ilskna tanter och jag hade inget annat val än att hänga med genom köksattiraljer, herrkläder, schampooavdelningen och allt vad det var då mina händer fortfarande var hårt knutna om vagnhandtaget. Till slut kom vi i alla fall ut därifrån och jag kunde, väldigt lättad, stoppa tillbaka min kundvagn i stallet och ta min lilla behändiga korg, gå in igen och le överseende åt alla högtempererade, medelålders damer med galenskap i ögonen som försökte komma fram genom att köra över barn och vuxna med kundvagnen.
Så, nästa gång jag ska till Ullared tänkte jag be dem att starta ett litet bokningssystem och att de den dagen endast kommer ta in ca 50 personer och att 80 % av dessa ska vara små, milda män i pensionsålder. Och jag kommer inte att ta en kundvagn. Hellre springer jag in och ut 27 gånger med min lilla korg än försöker manövrera en mindre stridsvagn i det fientliga område som kallas Gekås, Ullared.
Ullared är en kultur i sig. Och varje gång jag åker därifrån är jag ganska säker på att jag aldrig kommer åka dit igen. Som min kära vän utbrast; Ullared är ungefär som att föda barn, man glömmer hela tiden bort hur ont det gör och snart är man där igen. Det roliga är att min käre karl är mycket mer engagerad i hela Ullaredkulturen än vad jag är. Han är där inne och kör runt med vagn, kör på hälarna på små, bräckliga tanter och rusar runt i största allmänhet för att få tag på alla saker mellan himmel och jord. Jag står stilla och håller hårt i vagnen så att inte någon liten, bräcklig tant ska komma och sno alla våra saker och försöker göra mig och den 8 kubik stora vagnen så små som möjliga för att jag inte ska få fler vassa armbågar i sidorna eller söta små tanter som ryter åt mig för att jag står i vägen för kalsongerna de ska köpa till sina lyckliga makar. U gotta love Ullared. Jag gav upp hela min Ullarederfarenhet efter ungefär en halvtimme, då försökte jag övertala E. att vi skulle betala, gå ut och komma tillbaka in igen med kanske en liten korg istället för med 2 fördärvade vagn-åbäken som vi inte kom någonstans med. E. tog då istället tag i fronten på min vagn och drog iväg rätt igenom alla bräckliga, små ilskna tanter och jag hade inget annat val än att hänga med genom köksattiraljer, herrkläder, schampooavdelningen och allt vad det var då mina händer fortfarande var hårt knutna om vagnhandtaget. Till slut kom vi i alla fall ut därifrån och jag kunde, väldigt lättad, stoppa tillbaka min kundvagn i stallet och ta min lilla behändiga korg, gå in igen och le överseende åt alla högtempererade, medelålders damer med galenskap i ögonen som försökte komma fram genom att köra över barn och vuxna med kundvagnen.
Så, nästa gång jag ska till Ullared tänkte jag be dem att starta ett litet bokningssystem och att de den dagen endast kommer ta in ca 50 personer och att 80 % av dessa ska vara små, milda män i pensionsålder. Och jag kommer inte att ta en kundvagn. Hellre springer jag in och ut 27 gånger med min lilla korg än försöker manövrera en mindre stridsvagn i det fientliga område som kallas Gekås, Ullared.
torsdag 1 oktober 2009
Höstens skörd
Höstens skörd so far...
8 burkar grovt äppelmos på Rydäpplen
Hallonsaft
Svart Vinbärs Saft
Jordgubbs/Rabarber Saft
2 liter Rårörd Lingondricka
x antal burkar Inlagd Gurka
Rödvinbärsgelé
*mums*. Kommer vara gott under mörka höstdagar. :)
8 burkar grovt äppelmos på Rydäpplen
Hallonsaft
Svart Vinbärs Saft
Jordgubbs/Rabarber Saft
2 liter Rårörd Lingondricka
x antal burkar Inlagd Gurka
Rödvinbärsgelé
*mums*. Kommer vara gott under mörka höstdagar. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
