tisdag 31 mars 2009
YES!!
Yes, jag fick mini-praktikplats på Förvaret i Märsta!! I is so happy! Bring the stupid B-uppsats on!
måndag 30 mars 2009
Minipraktik!
Började ny kurs idag. Vetenskaplig metod 2 heter den officiellt. B-uppsats heter den i studentmun. Tycker det ska bli spännande faktiskt. Undrar vad man får skriva om för något. Skulle gärna vilja skriva om barn och fosterhem, eller barn och hemlöshet.
Fick spännande besked idag. Eventuellt kanske några grupper kan få åka ut på en liten mini-praktik den här kursen. Och med mini menar jag verkligen mini-mini. Vi ska få hänga på några olika platser och se lite hur allt går till och så. Jag skrev upp mig på att få vara med på socialjouren i Nacka, eller följa med Uppsökande verksamhet för hemlösa eller få vara med på förvaret i Märsta. (I Förvaret finns flyktingar som väntar på asylbesked). Jag hoppas VERKLIGEN att jag får åka ut på något av ställena! Skulle vara så häftigt. Det är liksom första gången vi har varit i närheten av att komma i kontakt med något område inom socialt arbete. Vilket är väldigt konstigt med tanke på att det är det vi förväntas jobba med efter examen... Men, men så är det. Får hoppas på den lilla mini-praktiken istället. Skulle verkligen vilja vara med på socialjouren och se vad som händer där. Intressanta arbetstider dock. 16-02 på helger. Men det är väl då det händer mest saker som gör att man måste ringa till socialjouren antar jag...
Suck, måste bara sätta mig och skriva färdigt vårt PM om samtalsmetodik som fortfarande är kvar från förra kursen samt läsa en bok till seminariet på onsdag i den nya kursen... Visst lever vi studenter spännande dagar? Säger som min klasskamrat, känner mig som en fotboll där matchen aldrig tar slut...
Fick spännande besked idag. Eventuellt kanske några grupper kan få åka ut på en liten mini-praktik den här kursen. Och med mini menar jag verkligen mini-mini. Vi ska få hänga på några olika platser och se lite hur allt går till och så. Jag skrev upp mig på att få vara med på socialjouren i Nacka, eller följa med Uppsökande verksamhet för hemlösa eller få vara med på förvaret i Märsta. (I Förvaret finns flyktingar som väntar på asylbesked). Jag hoppas VERKLIGEN att jag får åka ut på något av ställena! Skulle vara så häftigt. Det är liksom första gången vi har varit i närheten av att komma i kontakt med något område inom socialt arbete. Vilket är väldigt konstigt med tanke på att det är det vi förväntas jobba med efter examen... Men, men så är det. Får hoppas på den lilla mini-praktiken istället. Skulle verkligen vilja vara med på socialjouren och se vad som händer där. Intressanta arbetstider dock. 16-02 på helger. Men det är väl då det händer mest saker som gör att man måste ringa till socialjouren antar jag...
Suck, måste bara sätta mig och skriva färdigt vårt PM om samtalsmetodik som fortfarande är kvar från förra kursen samt läsa en bok till seminariet på onsdag i den nya kursen... Visst lever vi studenter spännande dagar? Säger som min klasskamrat, känner mig som en fotboll där matchen aldrig tar slut...
söndag 29 mars 2009
Nynäshamn, en kall dag i mars...
U-turn, på skoj.
"Aaarrrrggh!"
Två sekunder senare...
Turkey FIGHT!!
Snowboarding turkey stile...
priceless.
Frida doin' the twist(er)
yes, one might wonder.
De tre rumporna.U-turn, på skoj. Riktigt skoj faktiskt.
torsdag 26 mars 2009
Last tenta för semestern is done!
Idag hade vi tenta på metoder i socialt arbete. Sista tentan för terminen. Nu är det bara ett seminariepm kvar som gäller samt en liten B-uppsats. No biggy. Sen är det sommarlov! Igen. Helt sjuukt.
Tentan idag var en sådan där man får använda sig av kurslitteratur, andra böcker, anteckningar och i princip allt man kan bära med sig. Flera i min klass hade till och med med sig datorer och satt och googlade efter svaren! Det ni. Det trodde jag inte att jag någonsin skulle få se men men vi lever i en modern ålder som bekant och idag var detta tydligen tillåtet. Tror iochförsig inte att de var så hjälpta av det i alla fall för dels måste man veta vad man letar efter och då är det lättare med kurslitteratur än google och dels måste man veta att det man hittar stämmer och det gör det ju inte alltid. Bara för att man hittar det på internet betyder det ju liksom inte att det är sant. :P
Eftersom vi fick ha med oss all kurslitteratur kom alla i klassen släpandes på de största väskor de ägde med i princip alla böcker de kunnat få tag i + lagboken som i sig själv är värd en släpväska. Även jag. Så om ni möter mig på gatan lite hukandes åt höger sådär beror det på att min rygg idag har fått gå och bära på ca 305 kg kunskap.
Vår lärare hade även lagt ut exempelfrågor på saker som kunde tänkas komma på tentan innan + de rätta svaren. Även dessa tog jag med mig den stora dagen och tänkte att jag kanske kunde bli hjälpt av det. När jag sedan får se frågorna på den riktiga tentan inser jag att de frågorna till 80 % är exakt likadana som de jag har på mitt papper. Där det även står de rätta svaren... Bra där läraren! De första tio sekunderna hoppade jag lite stilla i mitt sinne på min stol av glädje, sedan satte frikyrkosamvetet in. Även fast jag var i min fulla rätt att ha med mig både frågor och svar så kändes det ändå som att jag fuskade! Va?! Så jag lade faktiskt pappret åt sidan och använde det inte. Det ni! Karaktärsstyrka kallas sånt! Ren och skär dumhet kanske andra skulle kalla det.
Tentan idag var en sådan där man får använda sig av kurslitteratur, andra böcker, anteckningar och i princip allt man kan bära med sig. Flera i min klass hade till och med med sig datorer och satt och googlade efter svaren! Det ni. Det trodde jag inte att jag någonsin skulle få se men men vi lever i en modern ålder som bekant och idag var detta tydligen tillåtet. Tror iochförsig inte att de var så hjälpta av det i alla fall för dels måste man veta vad man letar efter och då är det lättare med kurslitteratur än google och dels måste man veta att det man hittar stämmer och det gör det ju inte alltid. Bara för att man hittar det på internet betyder det ju liksom inte att det är sant. :P
Eftersom vi fick ha med oss all kurslitteratur kom alla i klassen släpandes på de största väskor de ägde med i princip alla böcker de kunnat få tag i + lagboken som i sig själv är värd en släpväska. Även jag. Så om ni möter mig på gatan lite hukandes åt höger sådär beror det på att min rygg idag har fått gå och bära på ca 305 kg kunskap.
Vår lärare hade även lagt ut exempelfrågor på saker som kunde tänkas komma på tentan innan + de rätta svaren. Även dessa tog jag med mig den stora dagen och tänkte att jag kanske kunde bli hjälpt av det. När jag sedan får se frågorna på den riktiga tentan inser jag att de frågorna till 80 % är exakt likadana som de jag har på mitt papper. Där det även står de rätta svaren... Bra där läraren! De första tio sekunderna hoppade jag lite stilla i mitt sinne på min stol av glädje, sedan satte frikyrkosamvetet in. Även fast jag var i min fulla rätt att ha med mig både frågor och svar så kändes det ändå som att jag fuskade! Va?! Så jag lade faktiskt pappret åt sidan och använde det inte. Det ni! Karaktärsstyrka kallas sånt! Ren och skär dumhet kanske andra skulle kalla det.
onsdag 25 mars 2009
Lyckliga fjortonåringar
När jag satt och läste om kritisk utredningsmetodik idag på morgonen så vandrade mina tankar bakåt i tiden och jag mindes min tidiga tonårsperiod. Jag och tre tjejkompisar (ni vet vilka ni är :) hade som en grej att vi varje helg sov över hos varandra, åt massa glass och godis och tittade på filmer hela nätterna. Så här i efterhand förstår jag inte hur våra familjer stod ut med våra upptåg. Varje helg ockuperade vi tv-rummet hos någon av oss och där låg vi i våra sovsäckar och tittade på film hela nätterna och sov till två på dagarna efter. Vi hade sjukt roligt. Filmer som avverkades var de självklart obligatoriska chick-flick filmerna som Pretty Woman och vad det nu var för andra filmer som ens hade kommit ut på den tiden, polisskolan var en stor hit, så även diverse disneyfilmer. En natt som jag minns speciellt var vi hemma hos Cissi, där vi hade ockuperat deras tv-rum som vanligt. Den natten satsade vi på ett småstjärnorna-maraton blandat med Nalle Puh. Trötta tonårstjejer i kombination med fjantiga barnprogram kan ge upphov till enorma fnitterattacker. :) Säkert var vi fruktansvärt tröttsamma för vår omgivning men vi hade i alla fall fruktansvärt roligt.
(På tal om småstjärnorna så drömde ju även vi om att bli stjärnor men till vår bittra erfarenhet så insåg vi att vi var för gamla för småstjärnorna, där man ju får mima, och för dåliga för att någonsin kunna vara med i Sikta mot stjärnorna. Därför skrev vi ett brev till tv4, jajamän, vi var handlingskraftiga på den tiden, och bad att de skulle starta ett nytt program där tonårstjejer som vi skulle få vara med och där man då skulle sjunga istället för att mima men det skulle inte spela någon roll om man sjöng dåligt... Smart va? Till vår stora besvikelse hörde vi aldrig tillbaka från tv4 och vi såg heller aldrig något sådant program på tv-tablån. Hm... I wonder why?...)
Jag undrar om man någonsin kommer ha så roligt igen som man hade under sin tonårstid. Kanske när man en dag själv får tonårsdöttrar? Eller kanske inte...
(På tal om småstjärnorna så drömde ju även vi om att bli stjärnor men till vår bittra erfarenhet så insåg vi att vi var för gamla för småstjärnorna, där man ju får mima, och för dåliga för att någonsin kunna vara med i Sikta mot stjärnorna. Därför skrev vi ett brev till tv4, jajamän, vi var handlingskraftiga på den tiden, och bad att de skulle starta ett nytt program där tonårstjejer som vi skulle få vara med och där man då skulle sjunga istället för att mima men det skulle inte spela någon roll om man sjöng dåligt... Smart va? Till vår stora besvikelse hörde vi aldrig tillbaka från tv4 och vi såg heller aldrig något sådant program på tv-tablån. Hm... I wonder why?...)
Jag undrar om man någonsin kommer ha så roligt igen som man hade under sin tonårstid. Kanske när man en dag själv får tonårsdöttrar? Eller kanske inte...
tisdag 24 mars 2009
måndag 23 mars 2009
Walk with me down memory lane.
I höstas var vi på en liten semester upp till Bygdsiljum i Norrland. Tänkte bara dela med mig av några bilder därifrån för att jag tycker att de visar Norrland när det är som bäst. Nämligen ute på en sjö. I augusti. I solnedgången. Underbart.
söndag 22 mars 2009
Ny kamera!
Ny kamera! Vilket ju då resulterar i en hel mängd obegripliga, meningslösa bilder. Men kul är det att testa nytt! :D
lördag 21 mars 2009
Etik is the hardest thing
Som student på ett socionomprogram med inriktning mot etik och livsåskådning så blir självklart etik en naturlig del i all undervisning.
Och det är så svårt. Jag har, som nämnt tidigare i bloggen, ofta lätt för att se två sidor av alla argumentationer. Detta resulterar i att jag ofta brukar diskutera saker med andra människor utan att egentligen ha en riktig åsikt i frågan, jag problematiserar ofta bara frågeställningen. Dock har jag under utbildningens gång många gånger blivit överraskad av mig själv då jag finner mig själv faktiskt ta starka ståndpunkter i etiska frågor som jag inte ens visste att jag hade reflekterat över.
Etik är en så otroligt stor del av socialt arbete att det aldrig går att undvika de frågorna och det är också en av orsakerna till att vår professor Bengt Börjesson brukar välkomna oss till "världens svåraste arbete". :)
Hur ska man kombinera vår kamp för jämställdhet i samhället med respekt för att andra människor ska få behålla sina kulturer och traditioner? Hur ska vi socialarbetare kunna kombinera en vilja och en önskan om en stödjande relation till våra klienter med de krav som kommer från samhällets sida vid en kontakt med socialtjänsten? Varför kan inte socialt arbete vara helt kravlöst? Jo, därför att motkraven måste finnas för att skydda klienternas integritet och självbestämmande. Att ta ifrån en klient tron att de själva kan och måste ha ansvar för sitt eget liv är en otrolig kränkning av dennes integritet.
Har vi rätt att tvångsomhänderta en missbrukare då det är fara för dennes liv? Vad har samhället för rätt att bestämma över en annan persons liv? Vad har vi för rätt att tvinga någon att överleva? Bör det få finnas passiv dödshjälp eller kanske till och med aktiv dödshjälp? Att göra passiv dödshjälp olagligt innebär att det blir ett måste för en person att fortsätta leva genom maskiner även när denne någon hade dött utan dem.
Är inte det den ultimata kränkningen av en persons integritet? Att man inte ens längre har självbestämmande att säga att man inte vill leva längre utan hålls vid liv mot sin vilja? Är dödsstraff godtagbart? Tala om att leka Gud. Ska samhället verkligen få ha rätt att bestämma vilka som lever och vilka som dör? Jag tycker inte det. Vad tycker du?
Och det är så svårt. Jag har, som nämnt tidigare i bloggen, ofta lätt för att se två sidor av alla argumentationer. Detta resulterar i att jag ofta brukar diskutera saker med andra människor utan att egentligen ha en riktig åsikt i frågan, jag problematiserar ofta bara frågeställningen. Dock har jag under utbildningens gång många gånger blivit överraskad av mig själv då jag finner mig själv faktiskt ta starka ståndpunkter i etiska frågor som jag inte ens visste att jag hade reflekterat över.
Etik är en så otroligt stor del av socialt arbete att det aldrig går att undvika de frågorna och det är också en av orsakerna till att vår professor Bengt Börjesson brukar välkomna oss till "världens svåraste arbete". :)
Hur ska man kombinera vår kamp för jämställdhet i samhället med respekt för att andra människor ska få behålla sina kulturer och traditioner? Hur ska vi socialarbetare kunna kombinera en vilja och en önskan om en stödjande relation till våra klienter med de krav som kommer från samhällets sida vid en kontakt med socialtjänsten? Varför kan inte socialt arbete vara helt kravlöst? Jo, därför att motkraven måste finnas för att skydda klienternas integritet och självbestämmande. Att ta ifrån en klient tron att de själva kan och måste ha ansvar för sitt eget liv är en otrolig kränkning av dennes integritet.
Har vi rätt att tvångsomhänderta en missbrukare då det är fara för dennes liv? Vad har samhället för rätt att bestämma över en annan persons liv? Vad har vi för rätt att tvinga någon att överleva? Bör det få finnas passiv dödshjälp eller kanske till och med aktiv dödshjälp? Att göra passiv dödshjälp olagligt innebär att det blir ett måste för en person att fortsätta leva genom maskiner även när denne någon hade dött utan dem.
Är inte det den ultimata kränkningen av en persons integritet? Att man inte ens längre har självbestämmande att säga att man inte vill leva längre utan hålls vid liv mot sin vilja? Är dödsstraff godtagbart? Tala om att leka Gud. Ska samhället verkligen få ha rätt att bestämma vilka som lever och vilka som dör? Jag tycker inte det. Vad tycker du?
fredag 20 mars 2009
I feel, therefore I'm alive.
Jag har alltid tänkt att när Gud skapade mig så stoppade han in en stor dos empati i mig. Inte sympati, utan empati. Empati är att man har en förmåga att förstå hur andra människor känner sig, och kanske också inte bara förstå, utan nästan uppleva deras känslor inom sig själv.
Jag har alltid känt att jag har haft väldigt lätt för att sätta mig in i andra människors situationer, detta är också en av anledningarna till att jag valde att utbilda mig till socionom. Jag känner att jag förstår hur en människa kan bli hemlös, missbrukare eller till och med kriminell. Att kunna se bakom en människa och förstå vad som har hänt för att den människan ska bli den den är och varför dennes liv ser ut som det gör. Detta kan dock komma både väl till pass och ibland kan jag kanske gärna vara utan det... I de fall jag skulle bråka med någon så tar man ju oftast ett ställningstagande på något sätt, mitt problem är att jag oftast samtidigt förstår även den andra partens ställningstagande i konflikten. Det är en liten röst i mitt huvud som påpekar detta mitt i min eventuella arga harang och det blir då helt plötsligt väldigt svårt att fortsätta vara arg, ledsen eller vad det nu kan vara som jag är. Som sagt, både bra och dåligt med stark empati... :) Blir väldigt svårt att fortsätta vara arg på någon när man helt plötsligt får en djupare förståelse för varför den personen agerat som den gjorde... Ungefär samma problem som min gamle rektor, Rob Whittaker, en gång uttryckte;
"If you're angry with someone, pray for them. It's very hard to be angry with someone that you're praying for."
Och det är sant. Believe me, I've been there.
Dock kan vardagen ofta bara rulla på, man känner sig mest irriterad på folk i allmänhet (det är väl inte för inte som man bor i stockholm...) och ibland kan jag undra hur jag ska klara av att jobba med utsatta människor när jag tycks ha förlorat min empati och min förståelse för andra människors bekymmer. Idag hamnade jag så på bloggen "Heja Abbe" och började läsa. Och mina tårar började rinna. Och samtidigt så blev jag väldigt glad på något sätt för det känns som ett bevis på att jag kan känna starkt för en annan människa, även mitt i vardagen. "Heja Abbe" handlar om kärlek. Om kamp. Om en far som älskar sin son över allt annat. Det är såna bloggar som är värda tiden.
"If you claim that it's easy to forgive people for what they've done to you, then you have never truly been asked to forgive someone. "
Jag har alltid känt att jag har haft väldigt lätt för att sätta mig in i andra människors situationer, detta är också en av anledningarna till att jag valde att utbilda mig till socionom. Jag känner att jag förstår hur en människa kan bli hemlös, missbrukare eller till och med kriminell. Att kunna se bakom en människa och förstå vad som har hänt för att den människan ska bli den den är och varför dennes liv ser ut som det gör. Detta kan dock komma både väl till pass och ibland kan jag kanske gärna vara utan det... I de fall jag skulle bråka med någon så tar man ju oftast ett ställningstagande på något sätt, mitt problem är att jag oftast samtidigt förstår även den andra partens ställningstagande i konflikten. Det är en liten röst i mitt huvud som påpekar detta mitt i min eventuella arga harang och det blir då helt plötsligt väldigt svårt att fortsätta vara arg, ledsen eller vad det nu kan vara som jag är. Som sagt, både bra och dåligt med stark empati... :) Blir väldigt svårt att fortsätta vara arg på någon när man helt plötsligt får en djupare förståelse för varför den personen agerat som den gjorde... Ungefär samma problem som min gamle rektor, Rob Whittaker, en gång uttryckte;
"If you're angry with someone, pray for them. It's very hard to be angry with someone that you're praying for."
Och det är sant. Believe me, I've been there.
Dock kan vardagen ofta bara rulla på, man känner sig mest irriterad på folk i allmänhet (det är väl inte för inte som man bor i stockholm...) och ibland kan jag undra hur jag ska klara av att jobba med utsatta människor när jag tycks ha förlorat min empati och min förståelse för andra människors bekymmer. Idag hamnade jag så på bloggen "Heja Abbe" och började läsa. Och mina tårar började rinna. Och samtidigt så blev jag väldigt glad på något sätt för det känns som ett bevis på att jag kan känna starkt för en annan människa, även mitt i vardagen. "Heja Abbe" handlar om kärlek. Om kamp. Om en far som älskar sin son över allt annat. Det är såna bloggar som är värda tiden.
"If you claim that it's easy to forgive people for what they've done to you, then you have never truly been asked to forgive someone. "
torsdag 19 mars 2009
Orbajsarens okrönta konung...
Obs. Var verkligen inte meningen att föregående inlägg skulle bli tre mil långt. Jag gör det verkligen inte med flit, jag lovar. Mina fingrar flyger över tangenterna på eget bevåg... :S I is so sorry.
Spelsugen...
Uppvuxen som jag är i frikyrkan har jag spenderat större delen av min tonårstid med att spela spel av alla de slag och former. Istället för att vara ute och testa alkohol och få min första fylla när jag var 14 så var jag istället utomhus någonstans i natten och lekte norsk mörkerkurragömma. Norsk mörkerkurragömma innebär att en person gömmer sig och alla andra letar. Detta blir ju då extra intressant när det är mörkt och man inte ser alla gömmor och hålor utan man får ge sig ner i dem istället. Detta var härdande för en mörkrädd tonårstjej vill jag lova! SJUKT kul hade vi i alla fall. Och det var inte bara norsk mörkerkurragömma utan det var lekar av alla de slag. Catch the flag var en favorit, likaså maffia, vanlig mörkerkurragömma.
På tal om maffia så minns jag den gången när jag hade blivit så bra på att resonera bort alla i maffia att det bara var jag kvar... Hade glömt bort att det var jag som var maffia. Inte världshistoriens smartaste drag. Eller den gången Anna tog självmord!! HAHA! Det var ju det bästa, hon insåg att hon var upptäckt som maffia och dödade alltså sig själv i nästa omgång. Inte ett helt genomtänkt drag kanske då staden ju vann då i alla fall. Men allvarligt talat blev jag GRYM på maffia. I vårt ungdomsgäng kände vi varandra så otroligt väl så till slut kunde vi direkt avgöra vem som var maffia bara genom att fråga dem och kolla på deras reaktioner. Cissi var alltid utdömd om jag eller susanna var med i leken. Hon kunde aldrig ljuga för oss lilla cissi. :) Om man inte lyckades komma på vem det var som var maffia genom denna metoden kunde man alltid rösta ut Jonas då han faktiskt var maffia 9 fall av 10. Jag vet att du inte tror mig här men det var så! Helt galet.
Men det var inte bara spel som engagerade oss till att springa omkring som spelades under min tonårsperiod. Blitz var högst populärt också. Detta spel spelades till långt in på nätterna. Till slut brukade vi köra med "först till 500 poäng vinner". (Jämför detta med att i vanliga fall är det först till 50 poäng som gäller.) Jag minns så väl den kvällen då vi fick Carl-Oscar som kommentator till spelet och Blitz-poängen helt plötsligt blev hur många Målillabor som vi lyckades frälsa. Jag har aldrig någonsin skrattat så mycket som jag gjorde den kvällen. Hade träningsvärk i magen i flera dagar efteråt. :)
Men det ultimata spelet är nog ändå King Mao... King Mao introducerades för mig under min tid på Bibelskola i England. Spelmanin bland kristna människor sträcker sig alltså över hela världen. King Mao är kortspelet där spelarna själva hittar på reglerna. Vilka regler som helst alltså. Spelarna får inte prata under spelets gång utan reglerna implementeras endast genom att straffkort delas ut när någon spelar fel. Detta spel ger ofta upphov till mindre slagsmål, speciellt om det finns en "mao-nazi" med i spelet som älskar att dela ut straffkort. ;) Bästa versionen jag har spelat av det här spelet var när någon bestämde en regel för ett kort som innebar att varje gång det kortet spelades var man tvungen att ställa sig upp och skrika "Rob Whittaker is a stud". (Rob Whittaker var vår rektor på Bibelskolan...) Intressant regel alltså.
Den sorgliga delen i det här inlägget är då att jag numera aldrig hittar någon som vill spela med mig. Ingen som förstår att spela spel ju faktiskt är en av de roligaste aktiviteterna som finns i den här världen. Men om jag hittar någon så ska jag spela rappakalja, twister och king mao! Så om du är en sådan som gillar att spela spel, säg till mig så kan vi ha the night of a lifetime. I promise.
Adieu.
På tal om maffia så minns jag den gången när jag hade blivit så bra på att resonera bort alla i maffia att det bara var jag kvar... Hade glömt bort att det var jag som var maffia. Inte världshistoriens smartaste drag. Eller den gången Anna tog självmord!! HAHA! Det var ju det bästa, hon insåg att hon var upptäckt som maffia och dödade alltså sig själv i nästa omgång. Inte ett helt genomtänkt drag kanske då staden ju vann då i alla fall. Men allvarligt talat blev jag GRYM på maffia. I vårt ungdomsgäng kände vi varandra så otroligt väl så till slut kunde vi direkt avgöra vem som var maffia bara genom att fråga dem och kolla på deras reaktioner. Cissi var alltid utdömd om jag eller susanna var med i leken. Hon kunde aldrig ljuga för oss lilla cissi. :) Om man inte lyckades komma på vem det var som var maffia genom denna metoden kunde man alltid rösta ut Jonas då han faktiskt var maffia 9 fall av 10. Jag vet att du inte tror mig här men det var så! Helt galet.
Men det var inte bara spel som engagerade oss till att springa omkring som spelades under min tonårsperiod. Blitz var högst populärt också. Detta spel spelades till långt in på nätterna. Till slut brukade vi köra med "först till 500 poäng vinner". (Jämför detta med att i vanliga fall är det först till 50 poäng som gäller.) Jag minns så väl den kvällen då vi fick Carl-Oscar som kommentator till spelet och Blitz-poängen helt plötsligt blev hur många Målillabor som vi lyckades frälsa. Jag har aldrig någonsin skrattat så mycket som jag gjorde den kvällen. Hade träningsvärk i magen i flera dagar efteråt. :)
Men det ultimata spelet är nog ändå King Mao... King Mao introducerades för mig under min tid på Bibelskola i England. Spelmanin bland kristna människor sträcker sig alltså över hela världen. King Mao är kortspelet där spelarna själva hittar på reglerna. Vilka regler som helst alltså. Spelarna får inte prata under spelets gång utan reglerna implementeras endast genom att straffkort delas ut när någon spelar fel. Detta spel ger ofta upphov till mindre slagsmål, speciellt om det finns en "mao-nazi" med i spelet som älskar att dela ut straffkort. ;) Bästa versionen jag har spelat av det här spelet var när någon bestämde en regel för ett kort som innebar att varje gång det kortet spelades var man tvungen att ställa sig upp och skrika "Rob Whittaker is a stud". (Rob Whittaker var vår rektor på Bibelskolan...) Intressant regel alltså.
Den sorgliga delen i det här inlägget är då att jag numera aldrig hittar någon som vill spela med mig. Ingen som förstår att spela spel ju faktiskt är en av de roligaste aktiviteterna som finns i den här världen. Men om jag hittar någon så ska jag spela rappakalja, twister och king mao! Så om du är en sådan som gillar att spela spel, säg till mig så kan vi ha the night of a lifetime. I promise.
Adieu.
onsdag 18 mars 2009
Boktips
Då jag nu har tenta nästa torsdag samt ungefär tio böcker om samtalsmetodik att göra ett pm på till den tredje april så har jag ju såklart mest fokuserat idag på att sträckläsa en helt skönlitterär bok. Ett bra drag? Nej, antagligen inte. Men sådan är jag. Finns inget som kan få mig att försaka allt annat som en bra bok. Jag ÄLSKAR att läsa. Typ jättemycket. Vad är det då med böcker som fascinerar mig så mycket? Jo, nämligen det faktum att allt man behöver göra är att öppna ett pappersalbum med lite text i och förlyttas till andra världar, andra tider och följa med i otroliga äventyr. Här kommer begreppet "pageturner" till bra användning. Om det är en riktigt bra bok KAN jag inte sluta läsa. Jag MÅSTE ju veta hur det går! Tänk er tillbaka till er absoluta favoritbok ni någonsin läst, minns ni den här känslan av att vilja läsa boken så snabbt man bara kan för att få veta hur allt slutar samtidigt som man vill läsa så långsamt som möjligt för att boken aldrig ska ta slut. Om ni inte alls förstår vad jag pratar om så kan jag bara säga att jag tycker synd om er, ni har verkligen missat något. Jag har upplevt det några gånger i livet. Och då vet man att det är en riktigt, riktigt bra bok. Tyvärr är jag även otroligt kräsen vad gäller böcker så det är faktiskt inte alltid jag hittar sådana här "pageturners". Men när jag väl då gör det finns det inget annat som kan distrahera mig.
I mina böckers värld har jag rest genom världens alla kontinenter. Jag har upplevt guldruschen i Amerikas Vilda Västern. Jag har varit med i skotska klaner på medeltiden. Jag har dansat tillsammans med den man jag älskar över allt annat. Jag har överlevt Hitlers blockad av Leningrad under andra världskriget. Jag har gråtit, jag har skrattat, jag har älskat, jag har hatat. Hur många kan säga att de har haft ett så innehållsrikt liv...?
(Ps. Mitt boktips är Eragon - the dragon rider. Fantasybok men ändå väldigt lättillgänglig. Tro mig, jag är egentligen inget fantasyfan men den här är spännande bara man kommer över det nya språket och de nya platserna, vilket oftast är varför jag inte gillar fantasyböcker. Så läs den är mitt tips. En riktig "pageturner". Annars kan jag alltid rekommendera Harry Potter, mina absoluta favoritböcker. De har bara allt! Spänning, kärlek, vänskap, sorg och framförallt är de sjukt roliga. Men mer om det i ett annat inlägg. ;)
Ciao.
I mina böckers värld har jag rest genom världens alla kontinenter. Jag har upplevt guldruschen i Amerikas Vilda Västern. Jag har varit med i skotska klaner på medeltiden. Jag har dansat tillsammans med den man jag älskar över allt annat. Jag har överlevt Hitlers blockad av Leningrad under andra världskriget. Jag har gråtit, jag har skrattat, jag har älskat, jag har hatat. Hur många kan säga att de har haft ett så innehållsrikt liv...?
(Ps. Mitt boktips är Eragon - the dragon rider. Fantasybok men ändå väldigt lättillgänglig. Tro mig, jag är egentligen inget fantasyfan men den här är spännande bara man kommer över det nya språket och de nya platserna, vilket oftast är varför jag inte gillar fantasyböcker. Så läs den är mitt tips. En riktig "pageturner". Annars kan jag alltid rekommendera Harry Potter, mina absoluta favoritböcker. De har bara allt! Spänning, kärlek, vänskap, sorg och framförallt är de sjukt roliga. Men mer om det i ett annat inlägg. ;)
Ciao.
tisdag 17 mars 2009
Ny blogg. Yayks.
Hej alla glada människor. Och ni som inte är så glada. Jag hoppas att ni kanske mår lite bättre efter att ni har varit inne på min blogg. Om inte, vänta ett par år tills jag är färdig socialsekreterare, då får ni gärna komma och hälsa på mig på mitt kontor!
Tänkte inte göra världens längsta inlägg idag. Som många människor vet som har känt mig ett tag har jag en fruktansvärd förmåga att ordbajsa. Detta till mina lärares och många andras förtret och fasa. Därför tänkte jag begränsa mig till bästa förmåga idag. Vi får väl se hur det går.
Har ätit på Jensens Böfhaus idag. Sjukt god mat! Men inget för vegetarianer ska jag kanske varna om. Bara utifall att någon vegetarian skulle läsa det här och gå till Jensens Böfhaus och förvänta er "the dinner of a lifetime" så vill jag inte att ni ska bli besvikna och bittra på mig för att jag har vilselett er då Jensens Böhaus baserar sin mat på diverse delar av olika kreatur. Men hur som, sjukt god mat! Jag och Anna var dock mest intresserade av "the all-you-can-eat-ice-cream-bar". Har ni någonsin hört något så underbart?! För fjuttiga 49 kr fick man sköta glassmaskinen själv (bara det var ju helt klart värt pengarna) och dessutom sedan spruta på hur mycket topping och strössel man ville! Jag och Anna startade vårt lilla glass-underverk med att fylla den lilla skålen till hälften ungefär med chokladsås (för att ta igen alla gånger man har blivit så besviken på glasscaféer när man bara får lite chokladsås på toppen), sedan tog vi lite glass också, mer chokladsås varvat med lite karamellsås och strössel. Blev väl i ärlighetens namn snarare all-you-can-eat-topping och så lite glass på det. Men gott var det. Och attans så effektiva vi var på att plugga efter det. Freddie fick sitt körkortsyttrande och om vi får bestämma får han faktiskt behålla körkortet. (Ja, vi skrev ett körkortsyttrande... Tydligen får socialtjänsten alla möjliga konstiga förfrågningar om yttranden hit och dit.) Och om jag får vara blygsam så tror jag faktiskt att det var det bästa körkortsyttrandet som någonsin har gjorts. Ever. Faktiskt.
Nu ska jag sätta mig och läsa lite kritisk utredningsmetodik. (ja, det finns faktiskt människor som skriver böcker om sådant också.) Och tvingar oss stackars socionomstudenter att läsa dem. (känn dig fri att fälla en tår här vid tanken på alla orättvisor som drabbar oss stackars socionomstudenter. Eller så kan du fälla en tår för något viktigare kanske. Kan ju också vara en idé. )
Ta-ta.
Tänkte inte göra världens längsta inlägg idag. Som många människor vet som har känt mig ett tag har jag en fruktansvärd förmåga att ordbajsa. Detta till mina lärares och många andras förtret och fasa. Därför tänkte jag begränsa mig till bästa förmåga idag. Vi får väl se hur det går.
Har ätit på Jensens Böfhaus idag. Sjukt god mat! Men inget för vegetarianer ska jag kanske varna om. Bara utifall att någon vegetarian skulle läsa det här och gå till Jensens Böfhaus och förvänta er "the dinner of a lifetime" så vill jag inte att ni ska bli besvikna och bittra på mig för att jag har vilselett er då Jensens Böhaus baserar sin mat på diverse delar av olika kreatur. Men hur som, sjukt god mat! Jag och Anna var dock mest intresserade av "the all-you-can-eat-ice-cream-bar". Har ni någonsin hört något så underbart?! För fjuttiga 49 kr fick man sköta glassmaskinen själv (bara det var ju helt klart värt pengarna) och dessutom sedan spruta på hur mycket topping och strössel man ville! Jag och Anna startade vårt lilla glass-underverk med att fylla den lilla skålen till hälften ungefär med chokladsås (för att ta igen alla gånger man har blivit så besviken på glasscaféer när man bara får lite chokladsås på toppen), sedan tog vi lite glass också, mer chokladsås varvat med lite karamellsås och strössel. Blev väl i ärlighetens namn snarare all-you-can-eat-topping och så lite glass på det. Men gott var det. Och attans så effektiva vi var på att plugga efter det. Freddie fick sitt körkortsyttrande och om vi får bestämma får han faktiskt behålla körkortet. (Ja, vi skrev ett körkortsyttrande... Tydligen får socialtjänsten alla möjliga konstiga förfrågningar om yttranden hit och dit.) Och om jag får vara blygsam så tror jag faktiskt att det var det bästa körkortsyttrandet som någonsin har gjorts. Ever. Faktiskt.
Nu ska jag sätta mig och läsa lite kritisk utredningsmetodik. (ja, det finns faktiskt människor som skriver böcker om sådant också.) Och tvingar oss stackars socionomstudenter att läsa dem. (känn dig fri att fälla en tår här vid tanken på alla orättvisor som drabbar oss stackars socionomstudenter. Eller så kan du fälla en tår för något viktigare kanske. Kan ju också vara en idé. )
Ta-ta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
