blivande vegetarian?

För att fortsätta på scout-temat. Under hajken, som jag pratat om tidigare, vandrade vi tillsammans med ett annat tonårsgäng. Vi vandrade i godan ro utmed någon väg någonstans på landsbygden då vi hittade en liten fågel som satt på vägkanten.

Då fåglar inte normalt brukar sitta vid vägkanten och tyst och stilla betrakta människor som kommer närmare så antog vi att det var något som inte stod rätt till med den lilla pippin. Någon i gruppen kom på den hemska (men vad skulle vi göra?) idén att vi skulle kasta upp fågeln i luften för att se om den kunde flyga. Det kunde den inte. Fågeln dök rätt ner i marken igen. Något var riktigt fel.

Jag vet väl inte riktigt om det vi gjorde efteråt var det rätta att göra egentligen men vad annat kunde vi ha gjort? Vi dödade fågeln för att den skulle slippa lida, kanske till och med bli tillfångatagen av ett djur eller svälta ihjäl långsamt. En av de modigare grabbarna i gänget tog en stor sten och släppte den rätt ner på fågeln. Fågeln dog omedelbart.

Men denna händelse har förföljt mig sedan dess. Det fruktansvärda i att vara tvungen att ända ett liv.

Har precis läst en bok som heter "de äldste". Är andra boken i serien om Eragon. Boken handlar om Eragon som är en drakryttare. Som drakryttare kan han nå andra varelsers sinnen, även den minsta myran. Efter att ha klivit in i sinnet på den minsta myran kan Eragon aldrig mer äta kött. Efter att ha upplevt i sitt eget sinne den otroliga kamp även den minsta varelse på jorden för i sin dödskamp kunde han aldrig mer njuta av kött då han visste att det skedde på bekostnad av att de förlorat den kampen.

Jag skulle ALDRIG någonsin kunna döda ett djur. Jag kan oftast inte ens slå till en mygga som biter mig, ännu mindre en fluga på väggen. Jag kan inte glömma att alla djur, även den minsta myran slåss för sin överlevnad. Och vem är då jag att ta dess liv ifrån den, bara för att jag irriterar mig på den? Vem är jag att ända ett liv som Gud har skapat? Och om jag inte skulle kunna döda ett djur, vad har jag då för rätt att äta kött egentligen? Är man uppväxt på en bondgård som jag är, har man sett ett och annat djur bli slaktat. Djuret VET. Man ser det i dess ögon, dödsångesten. Sedan spelar det väl egentligen ingen roll om det går snabbt och djuret slipper lida, fortfarande kvarstår det faktum att vi har släckt en livets låga bara för att få mat.

Funderar allvarligt på att bli vegetarian.