lördag 23 januari 2010

det mänskliga släktet...

Jag förundras över mänskligheten. Ikväll har jag på något sätt slängts mellan ytterligheterna i vad det innebär att vara en del av den mänskliga rasen på den här jorden.

Kvällen började med en film, "changing lanes", där mänsklighetens värsta, grymmaste natur kom fram. Filmen började med att två män trängde sig in ett hus, våldtog mamman, knivhögg pappan och dödade den lilla flickan. Filmen fortsatte med att visa i detalj hur en avrättning går till i USA. Filmen fortsatte sedan vidare med att visa exakt hur grym en människa kan vara. Detaljer behövs inte. Jag vill helst glömma den delen av filmen själv då jag redan nu tvivlar på att jag någonsin kommer kunna glömma det jag såg och hörde. Ni kanske förstår om jag säger att jag och E. bestämde oss för att gå hem istället för att se klart filmen vid detta tillfälle. Jag satt med händerna för öronen och blundade men kunde ändå inte stänga ute de fruktansvärda ljuden av en människa som blir torterad.

Jag klarar inte av sådant. Hela mitt väsen gör uppror mot att en människa kan göra något sådant mot en annan människa. Hur?! Jag mår fysiskt dåligt när jag ser hur ett upplyst land som USA fortfarande har avrättningar som straff i sitt rättssystem. HUR rättfärdigar en stat att de spelar Gud och att de har rätt att bestämma över vem som ska leva och vem som ska dö? HUR rättfärdigar ett rättssystem ett mord när den människa de straffar är dömd för precis samma sak? Mitt hjärta krossades av att se hur vi människor kan behandla varandra.

Jag kom hem. Slog på tv:n och hamnade på MTV där de visade konserten HOPE FOR HAITI NOW vilket är en konsert där massvis med kända människor har gått samman för att hjälpa jordbävningsoffrena i Haiti. Hela världen har gått samman för att hjälpa dessa människor som har drabbats av en sådan otrolig katastrof.

Hur kan människan vara kapabel till sådana grymheter samtidigt som hon är kapabel att känna sådan empati för en medmänniska i lidande? Jag förstår inte hur det kan finnas ett sådant spann inom den mänskliga rasen? Det enda sättet jag kan förstå är att det goda som finns i människorna är en konsekvens av att vi en gång i tiden blev skapade till Guds avbild. Det outsägligt grymma är en konsekvens av det beslut som en gång skiljde människan från Gud och gjorde den här världen till en fallen värld som idag är i händerna på något som är så långt ifrån gott som det går.

Finns det något grymmare i den här världen än människan? Finns det något djur som medvetet skulle orsaka ett annat djur smärta bara för sitt eget nöjes skull. Djuren dödar för att överleva. De dödar inte för att döda. Människan har inte den ursäkten. Människan är en rationell, tänkande varelse. Därför blir det också så mycket mer fruktansvärt att se hur mänskligheten behandlar varandra. För människan borde veta bättre.

Men samtidigt. När man ser hur hela världen går samman för att hjälpa våra medmänniskor i nöd. När man ser hur hela världen lider tillsammans med dem som lider. Gråter med dem som gråter. Då ser man Guds avbild i människan. Man anar att någonstans djupt inunder all själviskhet, grymhet och kärlekslöshet så finns det ett hopp. Djupt därinne syns människan som hon var tänkt när hon blev skapad till Guds avbild. Vår oändligt kärleksfulla Gud, som gråter när han ser människor gråta. Som lider när han ser människor lida.

Det enda vi kan göra som kristna är att kämpa mot den onda sidan av mänskligheten med det enda vapen vi har på vår sida. Guds kärlek. Men vilket vapen det är.

2 kommentarer:

Bojan sa...

Kristin, vad fint skrivet....tankeställare verkligen! Kram

E sa...

Vill inte vara petig, men det var inte Changing Lanes vi såg. Den här filmen hette något annat. E