Bloggarnas värld.

I dagens samhälle har det blivit sånt hysteri kring bloggar som det verkar bli om precis allting nuförtiden. Ordet lagom finns inte längre. Det är alltid allt eller inget. För fem år sedan visste folk knappt vad en blogg var, nuförtiden finns ord som "bloggstress" med i Sveriges Akademiska ordlista. Alla ska blogga, allt ska bloggas om och helst ska bloggen uppdateras en gång i timmen för att vi ska vara intresserade. Allting måste gå snabbt i våran värld. Ingen som har något tålamod. Allt eller inget.

Min egen blogg har jag mest för min egen skull. Jag tycker om att diskutera saker och ting och bloggen blir för mig ett ställe jag kan göra det och kanske även får chansen att diskutera saker tillsammans med någon. Det blir ett ställe för mig där jag kan få dela med mig av saker som berör mig eller upprör mig. Många andra vill ha så många läsare som möjligt eller att få möjlighet att tjäna pengar via sin blogg. Det får stå för dem.

Men det blir så fel när folk måste vara glättiga och glada i sina bloggar hela tiden bara för att folk inte vill läsa om tråkiga saker. Livet går upp och ner och det känns ganska fake att inte låtsas om det när man skriver bara för att man kanske då skulle tappa en del läsare.

Men det blir ännu mer fel när det är åt andra hållet.

Jag har läst bloggen "Heja Abbe" ett bra tag nu. Det är en av de få, kanske den enda, bloggen som jag verkligen, verkligen gillar. Den är väldigt ödmjuk och kärleksfull. Och den får massa uppmärksamhet också och det är jag verkligen glad för. Jag vill att den kärlek och ömhet som finns i "Heja Abbe" ska få utrymme i dagens cyniska och ytliga samhälle och att bloggar som Kitschi, Katty och Kissi eller vad de nu heter helst ska begravas så långt ner i den mediala skogskyrkogården som möjligt. Vem bryr sig om vad som är dagens outfit?!

Hur som. Jag minns att jag en gång läste en kommentar någon hade gjort till ett av abbepappans inlägg. Det var någon som klagade över att hans blogg nu hade blivit tråkig och att det mest var en pappablogg bara. Underförstått att läsaren tydligen saknade all dramatik som fanns på bloggen när operationer och sjukhusbesök hörde till vardagen. HUR kan någon människa tänka så?? Var bara oändligt lycklig och gläds tillsammans med familjen för att Abbe nu mår bättre istället för att klaga på att bloggen nu inte längre är lika intressant för dig som läsare!! Jeez. Då har det gått för långt. Detta sa såklart inte abbepappan, han är alldeles för diplomatisk för sådant. Men jag ville skriva det åt honom.

Om ni vill gå in och läsa går ni in här. Och glöm bort överklass-patrasket. De är inte värda din tid i alla fall.