Vila i frid.

För några veckor hade vi begravning hemma för min farmors storasyster. Hon var den sista av fyra syskon att få sin sista vila och nu är den generationen borta. Min farmor höll ihop med sina tre syskon hela livet, jag vet inga som var så måna om att hålla kontakten med varandra som dessa fyra. Varje morgon och varje kväll, punktligt och lojalt hörde de fyra syskonen av sig till varandra för att se hur natten eller dagen hade varit. Under de senare åren, allt eftersom de blev äldre, tog de hand om varandra. De hälsade på Helmer när han fick flytta till ett äldreboende. Agne fick sina dagliga besök av sina systrar som medförde mat, fikabröd och omsorg till sin storebror.

Jag växte upp granne med Agne och Helmer (namnen på de två bröderna) och fick följa allt detta på nära håll. Det är inte alla som har så nära förhållande med sin farmors syskon som vi hade, Agne och Helmer blev den farfar vi aldrig fick träffa. Och vi hade kanske en lite annorlunda barndom, ute på landet hade vi inte många vänner i vår egen ålder så vi hängde tillsammans med Agne och Helmer istället. Vi lade oss på soffan tillsammans med dem och sov middag. Vi drack 11-kaffe med dem varje förmiddag. Och 4-kaffe på eftermiddagen. Vi förundrade oss över kaffet som kokades i kanna på vedspisen och kaffet som dracks ur fatet istället för koppen. Vi fick på nära håll erfarenhet av livet hur det var förr. När man var bonde. När man var självförsörjande. Jag förstod inte att man kunde köpa ägg i affären förrän jag var 9 år gammal. Äggen fick man ju från hönsen hemma i hönsgården.

Nu är den sista länken med denna delen av mitt förflutna försvunnet. Jag hade tyvärr inte träffat min farmors syster på flera år och det är synd tycker jag. Hon har varit dålig en längre tid och det kom inte som någon överraskning att hon fick gå vidare. Många juldagar har vi tillbringat i Harghult på kalas. Först all julmat, sedan såklart lite kött, potatis och sås på det.

Nu är det dags för nästa generation att ta vid. Med Alice dog länken till livet som det var på den tiden. Jag hoppas att vi kan föra det vidare till våra barn sedan hur det var att leva som Farmor, Agne, Helmer och Alice gjorde. Enkelt, anspråkslöst men omsorgsfullt och rikt.

Vila i frid, Alice. Farväl.