tisdag 18 augusti 2009

Den svenska alkoholkulturen

Jag har aldrig druckit alkohol. Och detta har alltid varit ett personligt, medvetet val från min sida. Jag undrar hur många som har tagit ett personligt, MEDVETET val i frågan att de SKA dricka alkohol.

Folk frågar mig alltid varför jag inte dricker. Jag brukar låta frågan falla tillbaka till dem och frågar DEM varför DE dricker. Det är förvånansvärt hur ofta människor inte riktigt har funderat på den frågan. Det är sällan det har varit ett medvetet val hos dem att börja dricka alkohol. Alkohol är ett starkt beroendeframkallande medel men det är sällan någon svensk reflekterar över detta faktum innan de travar in på systembolaget och köper helgens alkoholranson.

I Sverige är det så socialt accepterat att dricka alkohol att man ses som avvikande om man väljer att inte göra det. Jag tycker det är tragiskt faktiskt om jag får uttrycka mig krasst.

Det som jag reagerar mest på, tror jag, är att nästan allt en genomsnittlig svensk tar sig för är så starkt förknippat med alkohol. Att träffas och ha fest innebär nästan utan undantag att man träffas för att dricka en ganska stor mängd alkohol. Den som utses till chaufför och som alltså inte får dricka får allas sympati för han kommer ju inte ha lika "kul" som de andra. Och det absolut mest tragiska av allt är att många verkar tycka att ju fler "pilsner" eller "groggar" eller vad det nu kan vara som de har tagit, desto häftigare är dem. Och när det är vuxna människor som sitter och har denna jargongen blir det för mig så ytterst tragiskt. Är mängden alkohol det enda som avgör hur roligt de kommer ha på en fest? Är mängden alkohol det enda de har att mäta sitt människovärde med? Är mängden alkohol det som ska avgöra hur häftig du är? Personligen vill jag hellre mäta mitt människovärde i möjligheten att känna empati, sympati och vad jag gör för den minsta av mina medmänniskor. Inte hur många groggar jag lyckades trycka i mig i lördags kväll innan jag till slut slocknade.

När jag nu snart kommer att bege mig in i det sociala arbetets utmaningar är de här frågorna så viktiga att reflektera över för mig. Jag har för länge sedan tagit ett ställningstagande i de här frågorna och jag tror att mina föräldrars inställning till alkohol har en stor del i det. De har alltid tagit avstånd från alkohol, alkohol har aldrig varit en del av vårat liv på något sätt. Detta faktum tror jag hindrade mig från att testa alkohol tills jag var gammal nog att fatta ett medvetet beslut att jag, personligen, ville ta avstånd från det helt. Idag har jag hur många argument som helst att avstå och faktiskt inte ett enda argument som skulle kunna få mig att tänka om.

Det värsta för mig är nog ändå att se de människor jag tycker om och respekterar, dricka för mycket alkohol. Jag har svårt att se en människa på samma sätt efter att jag har sett dem raggla fram, sluddra, fnissa och göra saker de aldrig skulle ha gjort i nyktert tillstånd. Och så kommer ursäkten; "men jag var ju full, jag kan inte hållas ansvarig för vad jag gjorde." Alkoholen ligger bakom oändliga bilolyckor, våldtäkter, misshandel, otroheter, brustna vänskaper och relationer. Det är kanske dags att svenska folket slutar dricka så att de kan börja ta ansvar för vad de gör...

Inga kommentarer: