Var bara tvungen...

Var bara tvungen att lägga upp den här också och visa. Från Säsong 5. Återigen Mia Michaels. I-N-CREDIBLE. Jag säger bara det. Mia Michaels. Dans. Förmedling av känslor. A-M-AZING. En bild säger mer än tusen ord men en dans säger allt...

They don't really care about us..

Jag har väl egentligen aldrig riktigt varit ett fan av Michael Jackson. Jag har mest följt hans resa genom livet med en klump i magen och hoppats av hela mitt hjärta att han någonsin skulle finna sig tillfreds i livet. Jag undrar så vad som försiggick inne i Michael Jackson. Jag tror inte att han mådde bra någonstans. En vuxen man som försöker återuppleva sin barndom för att han tvingades vara vuxen som barn. Michael Jackson är ett otroligt talande exempel på att det vi läser om faktiskt är så betydelsefullt. Barndomen är otroligt viktig.

Som sagt, jag har egentligen inte riktigt varit ett fan av MJ men jag lyckades snubbla över den här videoversionen av They don't really care about us och jag tycker den är så otroligt talande. Speciellt eftersom jag har både en och två åsikter om det amerikanska rättssystemet och samhällssystem. Tillbakablicken på MJ's liv gör ju att man reflekterar över om det inte även finns en djupare, mer personlig mening bakom denna låten... They don't really care about us är faktiskt en av mina nya favoritlåtar nu. Den lyckades han med MJ.

Why I love dancing...

Säsong 4 tror jag det var på So you think you can dance. Världens bästa realityprogram. Snälla svenska folket, stäng av puckade hollywoodfruar och vilket skräp det nu kan vara på tv och logga in på www.surfthechannel.com och kolla in det här programmet. Dansarna får en att tappa andan, att gråta, att skratta, att känna, att bli frustrerad för att man själv inte har dansat sedan man var fem år... Och just den här koreografen... Åh... Speechless. Hon är så grym!! Mia Michaels. Som gör dans till så, så mycket mer än bara rörelser och rytmer och taktslag.

Smålandshelg.

Inte det lättaste att fota...

Alla ni som någonsin har försökt att fota en helikopterövning ute på vatten i mörker vet att det inte är lätt... Båten gungar upp och ner, kameran vill samtidigt ha en slutartid på ungefär sex sekunder för att överhuvudtaget kunna få in något ljus, helikoptern skapar ett stort moln med vatten för att roterbladen blåser helt enkelt... Det är kolsvart, det är blött, man rör sig kraftigt och det går snabbt. Allt i allt inte helt ultimata förhållanden för att försöka få coola bilder. Detta är vad jag fick.

Hemma hos mig.

...och störst av dem är kärleken.

kolla det här klippet. En gång i min tidiga ungdomstid hade jag en person som skrev obscena mail till mig. Han hade hittat min adress på någon communitysida eller nåt. Hur som, han skrev obscena mail till mig och jag svarade med typ samma attityd som denna pastor. Typ "Gud välsigna dig" och struntade i hans kommentarer och brukade istället fråga hur han mådde och vad som pågick i hans liv. Hans mail blev värre och värre och han skrev riktigt äckliga kommentarer till slut faktiskt. Tills till slut en dag han bara lade av helt och började svara helt normalt och berätta om sig själv och vad han gjorde och hur han mådde och började fråga mig om min tro och vem Gud var. Det var mäktigt. Jag vet att det inte är alls samma situation och att den här pastorn var tusen gånger mer utsatt än mig men jag tycker bara det visar på Guds enorma storhet. Han kan påverka människor både i det lilla och det stora bara vi låter Honom använda oss som Hans verktyg och visar på Hans kärlek och förlåtelse för alla. Hur många av oss som kallar oss kristna skulle egentligen ha haft den styrkan och den kärleken som denna pastorn hade? Men den här pastorn ger mig hopp att det kristna samhället ändå kan kliva in som det icke-dömande, förlåtande, kärleksfulla samhälle det är meningen att vi ska vara. Inte det dömande samhälle som världen ser oss som och som vi i ärlighetens namn tyvärr ofta är.