måndag 19 oktober 2009
söndag 11 oktober 2009
fredag 9 oktober 2009
tio sanningar om mig.
Hittade den här grejen på en blogg och det kunde ju vara intressant tycker jag. Kanske mest för mig iofs. :) Man ska berätta tio sanningar om sig själv helt enkelt.
1. Jag HATAR dammsugare. De är högljudda, de är i vägen, de tar plats och de har en sladd som fastnar överallt! Hellre sopar jag hela min lägenhet för hand. (Kanske hör till sin plats att påpeka att jag inte har en 10-rumsvilla utan en liten etta på 25 kvadrat men ändå. )
2. Jag önskar att jag hade en passionerad hobby. Jag har massa små hobbys som jag tycker är roliga emellanåt men jag har inte riktigt något som jag verkligen brinner för. Tyvärr.
3. Jag beundrar min mormor och min bortgångne farmor för alla de saker de kunde göra som jag inte har någon aning om. Typ brodera och sticka tröjor och göra god sås. Och sånt. Sånt som dagens ungdomar inte direkt får lära sig.
4. Jag manglar alla mina lakan och kökshanddukar. Har en gång spenderat 4 timmar i sträck i tvättstugan görandes diverse utstrykningar och utmanglingar.
5. Jag älskar snö. Ju mer snö och ju kallare väder desto bättre.
6. Min favoritårstid är hösten. Finns det något bättre än en klar, krispig höstmorgon i oktober...?
7. Jag önskar jag vore modigare. Finns så mycket spännande saker jag skulle vilja göra som jag helt enkelt inte... vågar. Som forsränning, fallskärmshoppning och regnskogsexpeditioner (Har ni någon aning om hur mycket spindlar och ormar det finns i en regnskog?!).
8. Jag lärde mig dricka te för att jag skulle flytta till england och tänkte att det var obligatoriskt.
9. Jag hatar engelskt te. Engelsmännen kan inte göra gott te. Mor och far fick skicka gott, svenskt te till mig.
10. Jag har en dröm om att en dag kunna springa ett maraton. Eller ett triathlon. Eller ens en halvmara för den delen.
1. Jag HATAR dammsugare. De är högljudda, de är i vägen, de tar plats och de har en sladd som fastnar överallt! Hellre sopar jag hela min lägenhet för hand. (Kanske hör till sin plats att påpeka att jag inte har en 10-rumsvilla utan en liten etta på 25 kvadrat men ändå. )
2. Jag önskar att jag hade en passionerad hobby. Jag har massa små hobbys som jag tycker är roliga emellanåt men jag har inte riktigt något som jag verkligen brinner för. Tyvärr.
3. Jag beundrar min mormor och min bortgångne farmor för alla de saker de kunde göra som jag inte har någon aning om. Typ brodera och sticka tröjor och göra god sås. Och sånt. Sånt som dagens ungdomar inte direkt får lära sig.
4. Jag manglar alla mina lakan och kökshanddukar. Har en gång spenderat 4 timmar i sträck i tvättstugan görandes diverse utstrykningar och utmanglingar.
5. Jag älskar snö. Ju mer snö och ju kallare väder desto bättre.
6. Min favoritårstid är hösten. Finns det något bättre än en klar, krispig höstmorgon i oktober...?
7. Jag önskar jag vore modigare. Finns så mycket spännande saker jag skulle vilja göra som jag helt enkelt inte... vågar. Som forsränning, fallskärmshoppning och regnskogsexpeditioner (Har ni någon aning om hur mycket spindlar och ormar det finns i en regnskog?!).
8. Jag lärde mig dricka te för att jag skulle flytta till england och tänkte att det var obligatoriskt.
9. Jag hatar engelskt te. Engelsmännen kan inte göra gott te. Mor och far fick skicka gott, svenskt te till mig.
10. Jag har en dröm om att en dag kunna springa ett maraton. Eller ett triathlon. Eller ens en halvmara för den delen.
tisdag 6 oktober 2009
söndag 4 oktober 2009
Ullared. Jag säger då det.
Var i Ullared igår. Det är alltid lika spännande att komma till Ullared. Varje gång har man förträngt hur mycket köptokiga tanter denna butik kan hålla. Och tro mig, det är många. Så sjukt många. Det som syns i alla dessa köptokiga, smågalna, rödspruckna ögon är att det finns så mycket att köpa och så lite plats att göra det på! Små bräckliga tanter kör på hälarna på andra bräckliga små tanter för att komma fram först till fryspås-avdelningen där fryspås-paketen försvinner för ungefär 10 kr dussinet.
Ullared är en kultur i sig. Och varje gång jag åker därifrån är jag ganska säker på att jag aldrig kommer åka dit igen. Som min kära vän utbrast; Ullared är ungefär som att föda barn, man glömmer hela tiden bort hur ont det gör och snart är man där igen. Det roliga är att min käre karl är mycket mer engagerad i hela Ullaredkulturen än vad jag är. Han är där inne och kör runt med vagn, kör på hälarna på små, bräckliga tanter och rusar runt i största allmänhet för att få tag på alla saker mellan himmel och jord. Jag står stilla och håller hårt i vagnen så att inte någon liten, bräcklig tant ska komma och sno alla våra saker och försöker göra mig och den 8 kubik stora vagnen så små som möjliga för att jag inte ska få fler vassa armbågar i sidorna eller söta små tanter som ryter åt mig för att jag står i vägen för kalsongerna de ska köpa till sina lyckliga makar. U gotta love Ullared. Jag gav upp hela min Ullarederfarenhet efter ungefär en halvtimme, då försökte jag övertala E. att vi skulle betala, gå ut och komma tillbaka in igen med kanske en liten korg istället för med 2 fördärvade vagn-åbäken som vi inte kom någonstans med. E. tog då istället tag i fronten på min vagn och drog iväg rätt igenom alla bräckliga, små ilskna tanter och jag hade inget annat val än att hänga med genom köksattiraljer, herrkläder, schampooavdelningen och allt vad det var då mina händer fortfarande var hårt knutna om vagnhandtaget. Till slut kom vi i alla fall ut därifrån och jag kunde, väldigt lättad, stoppa tillbaka min kundvagn i stallet och ta min lilla behändiga korg, gå in igen och le överseende åt alla högtempererade, medelålders damer med galenskap i ögonen som försökte komma fram genom att köra över barn och vuxna med kundvagnen.
Så, nästa gång jag ska till Ullared tänkte jag be dem att starta ett litet bokningssystem och att de den dagen endast kommer ta in ca 50 personer och att 80 % av dessa ska vara små, milda män i pensionsålder. Och jag kommer inte att ta en kundvagn. Hellre springer jag in och ut 27 gånger med min lilla korg än försöker manövrera en mindre stridsvagn i det fientliga område som kallas Gekås, Ullared.
Ullared är en kultur i sig. Och varje gång jag åker därifrån är jag ganska säker på att jag aldrig kommer åka dit igen. Som min kära vän utbrast; Ullared är ungefär som att föda barn, man glömmer hela tiden bort hur ont det gör och snart är man där igen. Det roliga är att min käre karl är mycket mer engagerad i hela Ullaredkulturen än vad jag är. Han är där inne och kör runt med vagn, kör på hälarna på små, bräckliga tanter och rusar runt i största allmänhet för att få tag på alla saker mellan himmel och jord. Jag står stilla och håller hårt i vagnen så att inte någon liten, bräcklig tant ska komma och sno alla våra saker och försöker göra mig och den 8 kubik stora vagnen så små som möjliga för att jag inte ska få fler vassa armbågar i sidorna eller söta små tanter som ryter åt mig för att jag står i vägen för kalsongerna de ska köpa till sina lyckliga makar. U gotta love Ullared. Jag gav upp hela min Ullarederfarenhet efter ungefär en halvtimme, då försökte jag övertala E. att vi skulle betala, gå ut och komma tillbaka in igen med kanske en liten korg istället för med 2 fördärvade vagn-åbäken som vi inte kom någonstans med. E. tog då istället tag i fronten på min vagn och drog iväg rätt igenom alla bräckliga, små ilskna tanter och jag hade inget annat val än att hänga med genom köksattiraljer, herrkläder, schampooavdelningen och allt vad det var då mina händer fortfarande var hårt knutna om vagnhandtaget. Till slut kom vi i alla fall ut därifrån och jag kunde, väldigt lättad, stoppa tillbaka min kundvagn i stallet och ta min lilla behändiga korg, gå in igen och le överseende åt alla högtempererade, medelålders damer med galenskap i ögonen som försökte komma fram genom att köra över barn och vuxna med kundvagnen.
Så, nästa gång jag ska till Ullared tänkte jag be dem att starta ett litet bokningssystem och att de den dagen endast kommer ta in ca 50 personer och att 80 % av dessa ska vara små, milda män i pensionsålder. Och jag kommer inte att ta en kundvagn. Hellre springer jag in och ut 27 gånger med min lilla korg än försöker manövrera en mindre stridsvagn i det fientliga område som kallas Gekås, Ullared.
torsdag 1 oktober 2009
Höstens skörd
Höstens skörd so far...
8 burkar grovt äppelmos på Rydäpplen
Hallonsaft
Svart Vinbärs Saft
Jordgubbs/Rabarber Saft
2 liter Rårörd Lingondricka
x antal burkar Inlagd Gurka
Rödvinbärsgelé
*mums*. Kommer vara gott under mörka höstdagar. :)
8 burkar grovt äppelmos på Rydäpplen
Hallonsaft
Svart Vinbärs Saft
Jordgubbs/Rabarber Saft
2 liter Rårörd Lingondricka
x antal burkar Inlagd Gurka
Rödvinbärsgelé
*mums*. Kommer vara gott under mörka höstdagar. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)